'

ja ni ser ju där uppe, är trött på att känna så här.
att tänka på allt vi gjort och alla mina känslor för dig det får mig att börja gråta!

jag går rakt på sak. jag pallar inte det är knas. för jag ser en bild som bara blåser mig tillbax.
jag har mycket skador på min kropp. mycket sår utanpå. inuti är jag bränd.
och hjärnan väntar på spår. för i tiden var det lungt. jag kunde andas i fred.
du var mer än bara någon. du var den jag pratade med. men som jag ser dig/hur du gör.
så känns det som du önska att jag skulle dö.  du kan vara hård.
men vafan du bränner upp mig. och gubben varför gråter du när jag invarderas upp.
har signerat upp mig och tagit beslut för fort.  utan dig vid min sida kommer jag leva kort.
fyra ögon som möts, starka blickar därpå. du vet jag saknar våra minnen. saknar tiden som var då.
så mycket skit som jag gör, jag förblöder mig. ska jag var ärlig? okej jag behöver dig.

vad fan ska jag göra. jag behöver ta mig fan hjälp.
och när jag ser dig skriva så där som du skrev till mig blir jag tårögd av att du är lycklig.
men du sa precis likadant till mig. har du glömt allt? våra minnen..
nej för du sa för ett tag sen att du saknade våra minnen. och det är klart man gör när det är ens första kärlek liksom. men ärligt, du har förstört mig. kan inte sluta älska dig eller börja älska någon annan. fan med.
kan inte leva med att se dig med en annan. jag grät igår..jag gråter nu...jag gråter nästan varje dag för min kärlek till dig. vill ha det som förr. när det bara va vi.
när vi ringde varandra varje kväll och kunde prata i timmar. eller när jag låg på din arm eller när vi bara skratta ihop...och gud va jag saknar ditt leende som bara va till mig. ditt skratt för något vi sa.
eller dina ögon som såg så där specillt på mig.
vad ska jag säga...det ända jag kan säga är jag älskar dig.